Towardslife

Fick också lite sommar känslor när jag såg bilderna Felicia lagt ut. Så tänkte berätta lite om Spöket jag hade på foder ett år.

Get Me Gold eller (spöket) som hon kallades, var en 7 årig varmblodstravare. Hon gick inget bra på travet då hon aldrig ville tävla med dem andra riktigt.  Hon fick sedan en skada på gaffelbandet (en blödning i gaffelbandet). Detta gjorde att hon vila cirka 8 månader och sattes inte i gång för att bli travhäst sedan utan dem ville ha ut henne på foder som ridhäst.  Jag hade lyckats övertala mamma på något vänster om att vi skulle åka och kolla på hästen. Mamma var så skeptisk, så jag trodde inte det skulle bli någon häst. Men jag tänkte också att har jag fått henne på att gå med på att åka och kolla så finns det ett litet hopp.

Så ja jag åkte och kollade på hästen, ”provred” henne barbacka och blev ledd då dem inte vågade släppa mig. Men hon var ju så snäll och hade nog mer än gärna fått sig en tur i skogen. Men kanske red på henne 100 meter eller något…. Men jag föll för henne i hagen då hon kom fram och nosade på hela mig och blåste luft å pussa på mig. Detta var sommaren 2009. Och jag hade bestämt mig för att jag skulle prova att ha henne.

 
Så såg spöket ut när hon kom..


Första ridbilden.. hahah ignorera matchningen!


Hoppning! ignorera mig!

Så jag fick henne 21 Juli 2009, minns det som i går och jag höll på att dö av väntan. Hon kom där den lilla skabbiga travaren med långman och så snygg ”host” musklad kropp.  Kommer ihåg att hon skulle ha skor men hon vägrade alltid att lyfta ett bakben så hon fick ingen sko på det, det kändes som allt redan hade skitit sig. Men Lennart fick komma och slå på den skon.  Sedan bytte vi hovslagare och då fick hon skor på alla fossingarna.

I början red vi bara i skogen, jag ville få henne att tycka det var roligt och bygga upp henne sakta men säkert eftersom hon haft en skada tidigare.  Hon lärde sig rätt fort och tyckte det var roligt. 

 
Spöket sommaren 2009. 

Efter ett tag började vi träna för Elisabeth lite granna och hon lärde sig lite i taget. Hon tyckte hoppning var skit kul och vi startade några miniklubbhoppningar och en klubbhoppning på hösten.  I februari flyttade vi till Granvik, något av det bästa jag gjort i hela mitt liv. Då provade jag att träna för Mona en gång, och där kom vändningen. Jag började se ridningen ur ett annat perspektiv, och allt blev så logiskt helt plötsligt. Jag och Spöket fortsatte att träna för Mona och det kändes väldigt bra. Framåt vårkanten började Spöket tycka att jag ställde för höga krav på henne.  Jag ville ju fortsätta utbilda henne men det ville inte hon, det blev för mycket press på henne och då började jag tänka på ny häst. Vi växte ifrån varandra kunskapsmässigt och jag ville ha en större häst eftersom jag är väldigt lång.  Då började 300000 tankar i mitt huvud att snurra, till slut efter ett par månader sa jag det till Felicia och hon tyckte att jag skulle det om jag ville. Jag berättade sedan för Mona och hon tyckte också det, att jag kunde komma lite längre och tävla lite högre klasser och sådant.  Alla var så förstående jag hade inte förväntat mig det, jag tänkte nog mest att alla kommer döma mig för att jag lämnar tillbaka henne. Jag berättade för Mamma och hon förstod att jag ville lära mig mera och komma vidare.  Och mitt i allt detta ringer min Bror det var sen runt 12 eller något sådant. Han säger då att ”men det är lika bra du köper häst, i stället för att slänga ut massa pengar på något som du inte äger” jo det tyckte jag med men hur skulle jag få mamma till detta då??

Även här var hon lite skeptisk, men jag började nog mest bara leta häst och Mona hjälpte mig. Så en dag hade jag hittat en treårig fux, han stod nere i Skåne så det var inte den närmsta vägen. Men vi åkte men nej det var inget att ha, han hade relativt bra gångarter men den såg inte ut alltså.

Så vi åkte till Gränsbo för att hälsa på Bonesse Monas häst som stod där för betäckning.  Sen fortsatte jag att leta häst hittade då en söt dam i Skövde, vet inte vad jag föll för som sagt men detta var Leja.

Men mitt upp i allt som hänt med Leja så tycker jag om henne på ett annat sätt än den relationen jag hade med Spöket. Jag och Spöket passade inte med varandra, jag känner att jag och Leja har en mycket bättre relation. Och Leja vill väl hon är bara osäker på saker och ting. Men jag vet att allt kommer bli bra jag känner det på mig.


Jag och spökis, våren 2010:)


Ni får ignorera sadeln, den låg inget bra där då hon breddat sig så mycket.
Men hon fick en ny snabbt, så ignorera sadeln på bilderna tack.

Spökisen:) i lägreform.


Finaste finisen<3


Älsklingen:)


<3

ignorera mig tack:)

Sista ridpasst innan hon åkte! och hon var så jävla fin<3

Glömmer henne aldrig<3


Finasten:) och kolla verkligen inte på mig hahaha!